17.3.2020

Mot ett nytt avtal

Förhandlingarna om kollektivavtalen för universitetsanställda är i full gång. Vid förhandlingarna representeras de anställda av JUKO, som är kommunernas, statens, kyrkans och universitetens huvudförhandlingsorganisation och som bevakar intressena för över 200 000 högskoleutbildade anställda och chefer. Vid förhandlingarna representeras arbetsgivarna av Bildningsarbetsgivarna, det vill säga Sivista. Sivista representerar över 330 arbetsgivare inom bildning, utbildning och forskning. Avsikten är att det nya avtalet ska tecknas före den 31 mars, då alla JUKO:s tjänste- och arbetskollektivavtal går ut. Förutom av JUKO representeras universitetsanställda även av Fackförbundet Pro.

Med tanke på de som undervisar på universiteten utgörs en av de viktigaste frågorna i universitetens förhandlingar om arbetskollektivavtalet av de bestämmelser som berör det maximala antalet kontaktundervisningstimmar. För tillfället fastställs vanligtvis det maximala antalet timmar för undervisningsuppgifter till 396 timmar i arbetsavtalet. Helhetsarbetstiden på 1 624 timmar anses då bestå nästan helt av att planera, förbereda och utveckla undervisningen och av att sköta administrativa uppgifter. Det maximala antalet undervisningstimmar som fastställts för arbetsgivarna i avtalet har redan länge varit sådant att man velat stryka inskrivningen ur avtalet. Detta skulle göra det möjligt att öka undervisningsarbetet för vissa lärargrupper.

I ett blogginlägg om den eviga striden med visstidsanställningar och det maximala antalet undervisningstimmar (https://yll.fi/tampere/ikuinen-taistelu/) skriver Mika Mattila, ordförande för lektorerna vid Tammerfors universitet, om att arbetsgivaren vill slippa det maximala antalet undervisningstimmar i synnerhet för att det sätt på vilket undervisningen erbjuds på universiteten hela tiden förändras och att andelen kontaktundervisning kan vara väldigt liten till exempel för en lärare som svarar för att ordna en webbkurs. Mattila konstaterar att det behövs en diskussion för att dimensionera den tid som används för sådant blandat lärande och att förhandlingarna om arbetskollektivavtalen är ett bra tillfälle för detta. De anställda kan däremot inte helt sluta tillämpa det maximala antalet undervisningstimmar eftersom det utgör det slutliga skyddet mot att antalet undervisningstimmar blir orimligt högt.

Man kunde säga att bestämmelserna om det maximala antalet undervisningstimmar skyddar den anställda i alla lägen. Även om man inte helt lyckas hålla sig inom gränserna är bestämmelserna fortfarande ett skydd. Med kontaktundervisning avser man för tillfället både närundervisning och internetundervisning – även då internetundervisningen sker helt utan kontakt. Trots att kontaktundervisning som term inte verkar motsvara praxis särskilt väl, möjliggör vår helhetsarbetstid redan nu en flexibel arbetstidsplanering. Då man gör upp en arbetstidsplan kan den anställda planera hur länge planeringen och förberedelserna av varje kurs tar. Om all tid inte går åt till att planera och förbereda kurserna kan det kvarstå tid för en långvarigare utveckling av kurserna, till exempel för att utveckla undervisningsmaterial på nätet eller kanske utveckla sin undervisning och sitt sätt att föreläsa. Att erbjuda undervisning i form av en webbkurs skiljer sig i slutändan inte så mycket från kontaktundervisning. Båda undervisningsformerna kräver förberedelser, lärarens närvaro, diskussion och bedömning. I nätundervisningen kan den tid som vanligtvis går åt i föreläsningssalen i kontaktundervisningen användas för att spela in videoföreläsningar och följa med nätdiskussioner.

Utgångspunkten för planeringen av helhetsarbetstiden samt dess flexibilitet är att det råder ett ömsesidigt förtroende för arbetet. Vilka kunde vara de gemensamma målen i en tid där universitetens ansvar ökar utan att finansieringen ökar i motsvarande grad? Hur säkerställer man att de anställda mår bra och är entusiastiska över sitt arbete? Hur säkerställer man undervisningens kvalitet? Förhandlingarna har hittills inte lett till någon lösning på ett alternativ till en bestämmelse om kontaktundervisning som skulle tillfredsställa båda parterna. Under bättre ekonomiska tider kunde de anställda kanske våga tro på att utgångspunkten för lösningen inte är att öka arbetsbördan.

Heli Katajamäki

ordförande för universitetslärarnas sektion, OAJ Österbottens regionförening