12.10.2022

Höstens färger

Inom småbarnspedagogiken är vardagen nuförtiden som vädret på hösten. Den ena dagen är det klart och vackert och den andra bara regn. När det är som bäst fylls vardagen av pedagogiska framgångar och när det är som värst av överlevnad. Förutom undervisning av allt mer krävande barngrupper är bristen på behöriga lärare inom småbarnspedagogiken och över lag alla vikarier svår ute på fältet inom småbarnspedagogiken. Uppdateringarna av lagar och förordningar och styrande dokument inom småbarnspedagogiken, som redan pågått i flera år, har också skapat utmaningar i vardagen.

I denna storm av förändringar hotas vi också av hösttrötthet som kan bli kronisk. På hösten är arbetstakten för en lärare inom småbarnspedagogiken så hård att man knappt har tid att beundra höstens färgprakt. Dagarna fylls av att undervisa barngruppen och dessutom av att utarbeta individuella planer för småbarnspedagogik och förskoleundervisning, pedagogiska bedömningar och att ansöka om effektiverat och särskilt stöd. Dessutom bygger vi upp en plan för småbarnspedagogik och förskoleundervisning och sköter bland annat den pedagogiska dokumenteringen och kommunikationen med familjerna. I dokumentkaoset känner man sig lätt yr som ett höstlöv i vinden. När kvällarna blir mörkare (och nerverna spänns) kan det leda till att läraren inom småbarnspedagogiken kan sluta tro på sin egen förmåga. Arbetsbördan känns omöjlig och när man tittar på sin kollega kan man se att det inte går så mycket bättre för hen heller.

Genom ändringarna av lagar och förordningar inom småbarnspedagogiken har man främjat många goda saker på barnets lärostig. För många kan det emellertid kännas som att förändringstakten är som att gå från en höststorm till en annan utan att se ett slut på det hela. Det finns fortfarande frågor, såsom skiftesvård, som väntar på lagändringar under de kommande åren. Ibland behöver man de där lugna och harmoniska höstdagarna när läraren inom småbarnspedagogiken kan koncentrera sig på sin kärnuppgift, det vill säga att stöda barnens lärande och utveckling. Tjänste- och arbetskollektivavtalen för åren 2022–2025 och det anslutande löneprogrammet ger hopp om att utmaningarna någon gång ska släppa. Tron på att allt ska ordna sig är fortfarande svag som isen på en vattenpöl under frostiga höstmorgnar.

Ett fungerande trestegsstöd för barn har en enorm betydelse för hur läraren ska orka. Det finns inget annat som gör en lärare så glad som att se barnets glädje över sitt eget lärande och sina egna framgångar. Jag hoppas att lagändringen om anordnade av trestegsstöd för barn inom småbarnspedagogiken, som genomfördes den 1 augusti 2022, framöver ger klarhet och tillräckliga åtgärder med resurser för att stöda lärarens arbete.

I höstens färger finns en önskan om en ny sommar. Många lärare inom småbarnspedagogiken bär på samma önskan om att det så småningom ska bli lättare, att man snart ska hitta en behörig lärare för att ersätta den tidigare kollegan, att gruppen snart ska få den resurs som behövs för att kunna ge stöd, att man hittar en vikarie till den sjuka kollegan och att man snart skulle känna att man räcker till i stället för att inte göra det. Det finns hopp.

Marika Horila
VAKA- jaoston puheenjohtaja
OAJ Pohjanmaa