11.2.2025

Barnets eller förälderns rättighet?

29.1.2025 ställde Jarkko Lahtinen från Kommunförbundet samma fråga i Yles nyheter https://yle.fi/a/74-20138375 som lärare inom småbarnspedagogik, daghemsföreståndare och kommunernas beslutsfattare ofta grunnat på: Är dagens obegränsade rättighet till småbarnspedagogik året runt en bra lösning för barnet och en kostnadseffektiv småbarnspedagogik? Lahtinen ifrågasätter dagens subjektiva rätt till småbarnspedagogik dygnet runt, vilket innebär att föräldrar som har semester, är hemma med yngre barn eller är arbetslösa har rätt att lämna ett barn till småbarnspedagogik till och med timmar 40 per vecka hela året utan att barnet alls får vara ledig.

Besluten som ökat den avgiftsfria dagvården har medfört kraftigt ökade kostnader för kommunerna, och märks även i vardagen inom småbarnspedagogiken. Eftersom ingen avgift tas ut utnyttjar en del familjer ohämmat småbarnspedagogiken. I diskussioner med lärare inom småbarnspedagogiken och daghemsföreståndare i OAJ Österbottens område framkommer att under skolornas lovtider kan mer än hälften av barnen på daghemmen ha antingen den ena eller båda föräldrarna hemma men trots det är barnet/barnen inom småbarnspedagogiken en lång tid under dagen, dvs. 8–9 timmar.

Borde vi mera öppet diskutera om dagens modell för småbarnspedagogik i själva verket är den bästa modellen för familjerna? I första hand har ett barn rätt till sina föräldrar och närstående. Om ett barn från nio månaders ålder är inom småbarnspedagogiken mer än 40 timmar per vecka, hur påverkar det barnets och förälderns relation och hur utvecklas förälderns färdigheter i barnuppfostran eller utvecklas de överhuvudtaget?

I vardagen inom småbarnspedagogiken ser lärare inom småbarnspedagogiken allt fler föräldrar som inte klarar av ett barn på 3 år. Föräldrar är till exempel tvungna att på morgonen bära barnet till daghemmet, eftersom barnen annars skulle springa bort från föräldern och ut bland bilarna på parkeringen. När en förälder lämnar eller hämtar barnet får barnet kraftiga trotsattacker och barnet vet att föräldern då ger efter, men barnet vet att trots inte biter på daghemmets personal, eftersom de inte ger efter för den. En förälder kanske inte får barnet att lämna småbarnspedagogiken i slutet av dagen utan att lova barnet leksaksshopping eller något annat jätteroligt. Då en förälder säger att de ska gå hem lyder inte barnet, utan barnet kan snarare börja göra sådant som är förbjudet, till exempel försöka klättra över staketet på gårdsplanen, och då säger personalen till barnet att nu lyder du din förälder och åker hem.

Många lärare inom småbarnspedagogiken och daghemsföreståndare är på goda grunder oroade. Om en förälder inte har kontroll över en 3-åring, hur blir det då barnet är 13 år? Vad kan en förälder kräva av småbarnspedagogiken och hur mycket får det kosta samhället? Uppnås det man eftersträvar ens med pengar eller har vi gått för långt med att tillmötesgå familjernas behov, och allt blivit helt fel?

I insändarspalten i Helsingin Sanomat har vi läst många inlägg om jättedaghem som byggs i Helsingfors och även på andra orter. Den största orsaken till att jättedaghem byggs är att kommunerna försöker dämpa kostnaderna för småbarnspedagogiken. Har vi en ”rättighetsbubbla” i småbarnspedagogiken, där barnets rättighet till småbarnspedagogik i praktiken är en förälders rättighet att lämna in barnet till småbarnspedagogik alltid då föräldern vill det och dessutom i sådana lokaler som föräldern gillar, oavsett barnets bästa, och kosta vad det kosta vill?

Marika Horila
Ordförande för sektionen för småbarnspedagogik
OAJ Österbotten